DICK BENGTSSON

1.6.–26.8.2018

 

Den svenske konstnären Dick Bengtssons (1936–1989) målningar har fascinerat konstpubliken och vållat huvudbry sedan 1960-talet. Bengtsson hade en liten beundrarskara, men hans konst ”upptäcktes” först år 1983 i samband med en stor utställning på Moderna Museet. Bengtsson var en självlärd konstnär och för honom innebar konsten inte främst skicklighet eller specialkunnande. Som konstnär ville han vara en outsider, och att måla i hemmet var ett försök i den vägen. Bengtsson ville inte se det konstnärliga skapande arbetet som ett yrke. Han ansåg att ett engagerat deltagande i samhällslivet hotade såväl konstnärens oberoende som dennes förmåga att ifrågasätta allt.

Alla Bengtssons målningar baserar sig på existerande bilder, inte på fri fantasi. Han letade efter intressanta bilder bland annat i uppslagsverk, tidningar och konstböcker och kalkerade dem med blyertspenna på ett transparent papper som han placerat ovanpå bilden. Därefter förstorade han bilden till dess slutliga storlek, ofta genom att ändra millimeter till centimeter. Bengtsson hade för vana att vandalisera målningens yta, som om han velat undvika allt traditionellt, vackert och genomarbetat. Innan målningen hann torka gick han över ytan med ett hett strykjärn.

Bengtssons arbeten har tolkats ur samhällskritisk synvinkel. Den förstörda ytan och den på ett obestämt hotfulla undertonen ledde tankarna till folkhemmets mörkare sidor och ifrågasatte den ytliga idyllen. Symboler och tecken var en väsentlig del av Bengtssons sätt att uttrycka sig i bild. Mest uppmärksamhet och flest spekulationer har hakkorset väckt; det förekommer i många av hans verk. Bengtsson använde kanske denna uråldriga symbol med ursprungligen positiva anknytningar för att påminna oss om hur tidens gång påverkar vår syn på saker och ting; godhet kan förändras till yttersta ondska. Å andra sidan tvingar hakkorset oss att stanna upp inför konstverket och verkligen koncentrera oss på det. Det är också möjligt att Bengtsson syftar på de otrevliga fenomen, till exempel ondska, som döljs under samhällets polerade yta.

Dick Bengtsson har sagt, att ”mycket av det jag gör handlar om konst”. I hans verk förekommer ofta konsthistoriska bildlån. Där finns anknytningar bland annat till verk av Piet Mondriani, Edward Hopper, Wassily Kandinsky och Kazimir Malevitj. ”Jag skildrar inte verkligheten direkt”, har konstnären också konstaterat. Han fokuserade mera på konstens uttrycksförmåga. Denna tanke passar utmärkt väl ihop med den postmodernistiska trenden på 1980- och 1990-talet: måleriet skulle granska sin egen ideologiska och estetiska retorik.

Bengtssons konst är nu utställd för första gången i Finland. Ytterligare information om bakgrunden ger en publikation, som bär konstnärens eget namn, samt en specialguidning av psykoanalytikern Ilpo Lahti och konstnären Erika Adamsson 11.8 kl. 13. Läs mer om kringprogrammet på museets webbsidor.