Holger Loodus: Journey to the End of the World

Studion 4.10.–17.11.2019

Temat för den estländske konstnären Holger Loodus (f. 1970) utställning är det obekväma resandet. I sin separatutställning – den första i Finland – granskar konstnären tre händelser, som vid första anblicken inte förefaller att ha något samband med varandra: erövringen av Nordpolen, konstnären Joseph Beuys schamanistiska mytskapande och den tillfälliga flyktingvågen i det arktiska området. Loodus arbetar spatialt och utnyttjar därvid sina viktigaste uttrycksmedel, måleri och kinetiska installationer, för att skapa antydningar om hur man kan finna flerdimensionella samband som kartlägger förhållandet mellan sanning och lögn, verklighet och fiktion.

Journey to the End of the World bygger en bro mellan romantiken, modernismen och globaliseringen. Fokus ligger på händelser och personer som aktivt bidragit till att skapa och förstärka myten om människans och människosinnets gränslöshet. Romantikens heroism och modernismens starka tro på människan återfinns i tolkningarna av upptäcktsresorna, kolonialismen och flyktingrörelsen liksom också i framställningen och uttolkningen av huvudpersonernas liv.

Loodus självbyggda mutoskop och stereoskop berättar, med den frihet som konsten ger, om den första upptäcktsresanden med afrikansk bakgrund Matthew Henson (1866–1955), som år 1909 som den första nådde Nordpolen, tätt följd av Robert Peary. Det arktiska området ”vid världens ände” hade före upptäckten återgetts som ett jordiskt paradis med hjälp av olika kulturers mytiska ursprungskoder. Den vindpinade frostkalla verklighet som mötte Henson och Peary var något helt annat. På grund av tidsandan tillskrevs äran för erövringen av Nordpolen den vite Peary, och tidens synsätt påverkade också expeditionsdeltagarnas inställning till områdets ursprungsbefolkning.

Verket Arctic explorer (2017), som är skapat av en cykel, en filt och vax, hänsyftar på den gåtfulle tyske konstnären Joseph Beuys (1921–1986), som baserade sitt konstnärskap på en myt om sitt eget förflutna. Beuys hävdar att han under andra världskriget, då han tjänade vid tyska flygvapnet, blev nedskjuten och sedan räddad av nomader på Krim. För att skydda den sårade flygaren mot kylan beströk nomaderna honom med fett och svepta in honom i filtar, och dessa material återkom senare i centrala roller i konstnärens produktion. Beuys strävade efter att utplåna gränsen mellan konst och icke-konst, och senare tiders konsthistoriker har också ansetts att Beuys konstnärskap är av större betydelse än händelsernas sanningsenlighet.

Arctic explorer anknyter också till händelserna år 2015 på gränsstationen mellan Ryssland och Norge; dit kom då grupper av företagsamma flyktingar, som hört berättas om möjligheten att ta sig över gränsen där. De som bodde i närheten av gränsen fick överskrida den utan visum ifall de färdades med något fordon, och cykeln var en god lösning på fordonsproblemet. Medierna hakade på och gav flyktingvågen mytiska proportioner. Beroende på beräkningssättet cyklade 5 500–10 800 asylsökande mot Norge i hopp om en bättre framtid. Men vad hände sedan, hurdant var livet i paradiset? Loodus lyfter fram en av dessa berättelser för oss att uttolka.

Tack: Tamara Luuk, Kaie & Rein Loodus, Sander Põldsaar, Märt Vaidla, Tarvo Porroson, Tanel Paliale, Eesti Kultuurkapital och Undervisnings- och kulturministeriet.

FB event